Vet ni.....?

Vi har ju en gammelkatt här hemma.
Findus!

Snart 15 år är sötnosen.
Han har funnits med i större delen av barnens liv.

En väldigt speciell liten herre.
Mycket, mycket älskad.

Han stjäl handskar och skor av grannarna, och samlar
strumpor på hög.
Jag tror han är lite halvblind.

Nu börjar han bli lite till åren.
Han har en "knöl" (tumör) i magen.
Stor som en större golfboll.

Han kräks, var och varannan dag.(det hände nyss, igen)
Han har blivit klumpig.
Låter som en elefant när han kommer gående.(han klampar när han går)
Han har svårt att hoppa upp på möbler, faller baklänges ibland.
Pälsen är lite ....luddig.

Men ändå..
Ändå..
Så finns det lite livsglädje kvar. (det kan väl inte vara inbillning?Veterinären
har sagt att....bara vi vet)

Han har pondus.

Hoppar upp och lägger sig mellan hundarna.


När vet man....
När det är dags?

Jag vill ju att han ska tala om det själv.

Vet ni?

Kommentarer
Postat av: anne

Mitt beslut skulle grundas på när djuret drar sig undan, inte förmår hjälpa sig själv längre till mat eller uträtta behov, uppenbarligen mår dåligt/är sjukt/lider. Jag har tagit beslutet en gång.

2011-01-04 @ 22:37:23
URL: http://annnne.blogg.se/
Postat av: Inkan o Ligan

Gud så svårt det är.

När livsglädjen inte finns eller han ser ut att lida eller ha ont.

Kram

2011-01-04 @ 22:51:20
URL: http://ligans.blogg.se/
Postat av: Susanne P

Vilken grym (cool) herre!!!



Man vill aldrig bestämma NÄR det är dags...

Men man vet det när det är det...

När livslusten är borta, ögonen tappat sin glans, livet har liksom runnit ur dem. DÅ är det dags för det svåra beslutet att ta telefonen och ringa...

En sak har jag lärt mej; man är jätteegoistisk när det gäller ett sånt beslut. "Bara en vecka till, kanske två eller tre...mår han/hon inte lite bättre nu!"

Njut av kattherren så länge ni kan!

Kram

2011-01-04 @ 23:01:17
URL: http://www.susannep.blogspot.com
Postat av: Diana

Det är ett fruktansvärt svårt beslut att ta... Kanske när han verkar lida?

Kram

2011-01-04 @ 23:33:52
URL: http://decdia.blogg.se/
Postat av: Cia

Njut så länge ni kan om han inte verkar lida.. men när han inte äter längre och inte alls hänger med och absolut när han inte klarar sin hygien själv är det nog dags att inse att det är dax..Jag vet hur det är att förlora en familjemedlem..Man fäster sig så vid djur..kram

2011-01-04 @ 23:39:27
URL: http://fummelmajas.blogg.se/
Postat av: Sus

Snyft, näää....när Ska man kunna Veta?

Svårt!

Kanske när han varit hängig...HÄNGIG ett litet tag till?

Läs av honom, så här efter alla år, tappar han stoltheten så ta HEM en veterinär som avslutar lugnt!

Kostar lite mer men det är de värt för en sån bundsförvant!

Kramar från djurtoken:)

2011-01-05 @ 01:37:15
URL: http://blomtoken.blogg.se/
Postat av: Caroline

När livsglädjen har försvunnit.

Det är bland det tuffaste beslut en djurägare någonsin fattar, den dag då det är dags att säga adjö.

Men också viktigt som djurägare att man kan ta det beslutet, ibland är det extra tufft och man måste tänka efter många år för tidigt.

Tänk på alla år av glädje nu istället och se om er katt också gör det.



Kram

2011-01-05 @ 05:21:50
URL: http://barbaskon.blogspot.com
Postat av: Fenixmona

Så fruktansvärt svårt...men så länge han inte har ont eller plågas så har han ett fint liv! Kramiz

2011-01-05 @ 05:43:34
URL: http://fenixmonasliv.blogspot.com
Postat av: Petra

God Morgon!

jag tror nog att ni märker när han ger upp.

Inget lätt beslut när han funnits med så längr.

Kram

2011-01-05 @ 06:57:56
URL: http://metrobloggen.se/hospetra
Postat av: Hillevi

Åh, ett av de värsta beslut man måste ta. Men som de andra säger när livet inte roligt längre. Och det verkar han ju ha? Men, hur ofta och mycket kräks han?

kram

2011-01-05 @ 07:42:46
URL: http://namligen.blogg.se/
Postat av: Malin

Du kommer veta när det är dags, du känner honom och kommer se när glöden slocknat. Så länge den syns, så länge han verkar njuta av livet, hur klumpigt och tussigt det än må vara, ja, då vill han leva, då mår han bra. Alla blir vi ju gamla, krämpor kommer vi alla att få, förr eller senare.

Kram

2011-01-05 @ 08:16:33
URL: http://www.cannolisblogg.se
Postat av: Anki

Åh, så jättesvårt.......Men du ser och du kommer att veta när den dagen. Min mamma hade en lika älskad katt som varit med ja ända sedan mina barn var små och hon Selma fick tumörer i magen. Tillslut blev hon så sjuk att hon skrek bara någon tog i henne och tillslut kräktes hon konstant, hela tiden.

Du kommer att veta när..............

Kraaaaaaaaaaaaaaam

2011-01-05 @ 09:34:41
URL: http://nabbann.blogspot.com
Postat av: Sussi

När det är dags så vet ni.. Om du behöver fråga så är det inte dags riktigt än! 15 år är ganska gammalt för en katt. Vår förra katt blev 13 år och då var hon dålig. Vi avlivade henne när hon inte kunde gå på kattoaletten själv. Då tyckte vi hon började lida.

Men det är ett tufft beslut!



Kramisar

2011-01-05 @ 10:10:25
URL: http://allt-om-inget.bloggagratis.se
Postat av: Ama de casa

Det är det svåraste beslutet av alla...



Min moster hade en katt som hette Asta. Hon blev 25 år. På slutet såg hon nästan ut som nåt från djyrkyrkogården, men attans vad hon kunde tända till och försvara gården mot andra djur.

2011-01-05 @ 10:14:35
URL: http://amacasa.wordpress.com/
Postat av: Mona

Åh, så svårt det är. Våran katt är 17 och äter medicin varje dag, men hon är inte lika klumpig som eran katt. En del går ju iväg och dör av sig själv, som grannens katt. Fast jag vill inte att min sticker iväg så och att jag aldrig får veta vad som hänt.

Kram

2011-01-05 @ 11:29:57
URL: http://monae.blogg.se/
Postat av: anne

Jag var tvungen att gå tillbaka till det här inlägget för att se vad andra svarat och svaren är väl hyfsat likartade.



Det jag önskade från mig själv, som jag inte alls är säker på att jag fixar, det är att jag inte väntar in detta klara tecken från djuret. Sannolikt har djuret svårt med att gå på lådan, maten, smärta länge innan jag fattar det. Jag önskar att jag kan ta beslutet i god tid, för jag vill inte att mitt djur ska behöva kämpa (för det är det jag tror de gör utan att kunna förmedla det, de är ju djur som går på sina instinkter), att jag har så mycket....inte vet jag, kärlek, lojalitet, handlingskraft, att jag gör det jag ändå måste göra.



Jag tycker det är fruktansvärt. Två av våra tidigare katter har blivit påkörda i närheten av hemmet, en försvann, en tog jag till veterinären när han var sååå sjuk.



Men, det är ju detta man förbinder sig till när man tar sig ett djur och det är därför jag tyckte så otroligt illa om boken (men delvis också filmen) Marley och jag. Jag tycker de var fruktansvärt själviska och ansvarslösa.



Lång kommentar, men jag blir så berörd av detta.



Kram till dig!

2011-01-05 @ 14:31:27
URL: http://annnne.blogg.se/
Postat av: Mita

Nu blir jag så där ledsen i hjärtat. Ett antal gånger man har fått tagit beslutet,att bestämma över liv eller död. Har man husdjur så är det bara så.Men man blir lite egoistisk och hemmablind,och vill inte se. Ibland så kanske man behöver en puff från en utomstående,för att ta sista klivet.

Men jag tror mig veta att man känner när det är dags,

Kram vännen!

2011-01-05 @ 15:59:27
URL: http://mithas.blogg.se/
Postat av: Ellis

Oj lät inte bra.Blir ledsen av att läsa det. Speciellt då man haft dne i 15 år!



Jag är egoistisk när de gäller sådant. Iallafall den gång de hände mig - men de var med all rätt!!!



Min kanin hade blivit tagen av en räv mitt i natten, pappa hade hört burskrammlet och sprang ut i kalsonger och såg räven springa iväg med min Leo i famnen.



Jag märkte det dagen efter då ja skulle mata honom och såg att hela buren var trasig och Leo borta. Jag grät floder, jag var helt förstörd.



När jag väl somnade så drömmer jag att jag hittar han på ett visst ställe. så jag vaknar 06 på morgonen och springer ut i pyjamas i regnet och hittar min lilla Leo JUST DÄR drömmen sade att han skulle vara. Han låg bara där. Jag pillade på honom och han fick världens ryck med hela kroppen. Jag tog honom i famnen och kände hans hjärtslag. Det gjorde så ont o se min älskade bebis så rädd!!!



Jag satte han i badkaret och duschade han med ljummet vatten då han var stelfrusen. Jag borstade hans päls och han låg i min famn och darrade tills han torkade. Jag märkte att han inte kunde gå med bakbenen, de gick inte att stå med dem, men hans framstassar var bra. Jag ringde vetrinären och åkte ned med honom. Hon kollade på Leo och så säger hon: En räv kan inte ha gjort detta mot honom, DU har misshandlat honom och jag tänker anmäla dig för djurplågeri.



ALLTSÅ VA?



Hon skrev ut ett datum då han skulle avlivas.Jag grät floder, men min Leo han stod inte upp, han låg ned. Han var förlamad.



Jag grät och masserade hans ben körde lite gympa och gjorde massa. Mamma körde gympa med han konstant. Jag hade fått en vecka på mig.



Dagen innan hans avlivning hade mamma ringt mig mig och sagt: Gå in till Leo och kolla honom.



Jag sprang in och VEM TROR DU INTE STÅR DÄR MED ALLA FYRA BENEN?



jag nästan kunde se han le mot mig av lycka.



Jag ringde och avboka avlivningen och hon satt o snacka om djurplågeri o bla bla, jag sade gör fan va du vill, men min leo han står och är glad och kan gå med alla fyra igen. och lade på i hennes öra.



I ytterligare ett helt år klarade han sig!

Vi lekte, han sprang runt han åt och hade de underbart.



Men så kom den kalla vintern, Leo var inte så glad den månaden och sen märkte jag att hans bakben inte var lika starka nå mer, att de för var dag blev sämre. Och han gav upp... han dog.. det smärtade. De tog bara 2 dagar för han från bra till död.



Han blev 4 år. En normal livslängd är i ungf. 7 år . hade inte räven tatt han den dagen hade han nog levt.

2011-01-05 @ 18:52:24
URL: http://ellisu.blogg.se/
Postat av: Ellis

Hahaha räven sprang med Leo i mun inte i famnen.. HAHAHA

2011-01-05 @ 18:52:57
URL: http://ellisu.blogg.se/
Postat av: ansepanse

nej, sånt vet man ju inte, det är det som är det tråkiga, vi har haft några hundar som vi fått ta bort och det är alltid lika svårt att veta när den rätta tidpunkten är inne

kramar

2011-01-05 @ 21:30:29
URL: http://kinaguld.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0