En gammal man......

Varje morgon klockan 5 vaknar han, vi kan kalla honom
Gunnar.
Det tar ett tag att komma upp ur sängen.
Den gamla skröpliga kroppen hänger inte riktigt med.
Han suckar.
Går ut i det tysta tomma köket, sätter på kaffekannan på spisen
och väntar till det tjuter om kannan, då har det kokat klart.
Tittar ut på mörkret.
Snart börjar grannarna röra på sig och tänder upp sina hus.
När han ser de närmsta grannarna göra sig redo att fara till jobbet
så tar han på sig jackan för att gå till brevlådan och hämta tidningen.
KANSKE, har någon av de yngre nya grannarna tid till att stanna upp
och säga ett ord eller två till Gunnar, men det händer aldrig.
De flesta av Gunnars vänner är döda, eller annars är de i sånt dåligt
skick så de orkar inte träffas.

Gunnars älskade fru, Märta ligger på en vårdavdelning. Sista anhalten.
Hon kommer inte ens ihåg Gunnar längre.

För att hålla sig pigg och frisk har Gunnar börjat gå en promenad i skogen.
Det går sakta, men är så skönt.
Han möter många som har hundar, alla hälsar men går snabbt förbi.
Gunnar har inte pratat med någon annan människa, än sina läkare ,och sonen
som ringer någon gång ibland, på väldigt lång tid, kanske månader.
Gunnar har alltid varit en social och väldigt aktiv herre i sina yngre dagar,
men nu börjar han känna att livet inte har så mycket mer att erbjuda.
Han gråter ofta i sin ensamhet, men det skulle han aldrig erkänna för sin son.

En dag går han förbi en kvinna som har två hundar.
Han har sett denna kvinna med sina hundar många gånger i skogen, och hälsat.
Sen har de gått vidare.
Men så en dag, bestämde han sig, han skulle prata med kvinnan.

Han mötte henne på samma plats som alltid, kvinnan kopplade hundarna och hälsade
och var på väg att gå förbi, när han säger:
-Du behöver inte koppla hundarna, de verkar vara snälla, låt de få hälsa på mig.
Kvinnan släppte hundarna och de överröste honom med pussar, och ett leende spred
sig över hela Gunnar.
Och han började prata, och prata. Kvinnan pratade tillbaka och frågade om Gunnar.
De hade ju trots allt sett varandra i något års tid och bara hälsat, aldrig pratat.
När det var dags att gå, så sa Gunnar
-Det var väldigt trevligt att få prata med dig, vi ses kanske flera gånger.

Gunnar etsade sig fast i kvinnans hjärna,och i den mån det gick så skyndade hon sig
ut i skogen vid samma tidpunkt.
Nästan alltid om hon höll tiden så mötte hon Gunnar, vid samma plats.
De pratade och skrattade och gav varandra goda råd om saker och ting.

Gunnar började nu leva upp.
Äntligen efter alla dessa ensamma år var det någon som pratade med honom,
istället för att se honom som den 87 åriga gamling som han var.

Med denna historia vill jag bara säga: Ta er tid till varandra, det finns så många
ensamma människor, man vet inte vad människor bär på, vilken sorg de har,vad de
har varit med om.
Men ingen vill väl vara helt utesluten från livet, bara för att man blivit gammal.
Ett litet leende, ett ord, några meningar, kan förgylla en annans vardag.

Jag vet, och har lärt mig, för jag träffar Gunnar i skogen med mina hundar
då och då, och ser glädjen!



Kommentarer
Postat av: Em

Åh vad fint! Nu fick du mig att börja gråta! Jag har också en ensam man jag pratar med, en som är 77 år på gymmet där jag tränar. Fem minuter tre gånger i veckan pratar jag med han och det märks att han lever mycket på det. Dessutom älskar jag gamla människor, älskar höra de prata om sina liv och älskar deras lugna energi som jag suger åt mig. Släpper jag förbi människor i kassakön och det är någon äldre så vill de nästan inte förbi, de vill heller stanna bakom mig, men det nyttjar de läget att prata istället. Jag tycker det är jättemysigt. Man ger av sig själv, men i slutändan blir det en ego-tripp för det känns verkligen bra!



Ett underbart inlägg!

2009-12-10 @ 18:59:07
URL: http://egoinasmamma.nu
Postat av: fashionaggan

du har så rätt i det, synd bara att man inte träffar så många man kan prata med, de flesta springer förbi som om dom hade eld i röven.

2009-12-10 @ 19:12:00
URL: http://www.metrobloggen.se/fashionhaggan
Postat av: Lotta

Så fint du skriver och vad bra att ni har tid att prata en stund.

Jag tycker precis samma om dig som du tycker om mig...

Stor kram!

2009-12-10 @ 19:19:06
URL: http://www.metrobloggen.se/Lottabloggen
Postat av: Veiken

Jag vill strö lite kärlekssand över damen med hundarna. Det som blir över förvandlar jag till sand för social samvaro och vänskapssand för alla gamla och ensamma.

Postat av: Fenixmona

Så fint du har skrivet och berättat detta...Jag tror att det gett även dig en del och vovvarna också! Kramiz du goa fina!

Postat av: Anki

Jag har inte gråtit på hela dagen, fast det varit så stressigt och laddat men nu bara stortjuter jag! Det här var det vackraste berättelse jag läst på länge och det bästa av det är att den var sann!



Kram på dej goa Mia

2009-12-10 @ 20:44:27
URL: http://ninnieblogspotcom.blogspot.com
Postat av: Stattinskan

... men gud jag böev nästan lipfärdig ... Kramar

2009-12-10 @ 20:59:48
URL: http://metrobloggen.se/stattin
Postat av: cecce

Vilken fantastisk historia!

Du är en fin och bra människa!

Kram

2009-12-10 @ 21:12:43
URL: http://ceccesblogg.blogg.se/
Postat av: Sussi

Å jag ser min farfar framför mig när du beskriver Gunnar. Nu är farfar död men så hade han också det sista tiden..

Man lär sig så mycket om man bara tar sig tid och prata. Det är oftast många spännande historier man får höra från förr



Kramisar

2009-12-10 @ 21:36:34
URL: http://allt-om-inget.bloggagratis.se
Postat av: Anna

ja tänk om vi alla kunde SE en medmänniska varje dag :)



helt fantastiskt inlägg

Postat av: ansepanse

vilken solskenshistoria, visst ska man stanna upp och bry sig

du är omtänksam

2009-12-10 @ 22:23:06
URL: http://kinaguld.blogg.se/
Postat av: Ellis

Vad fint, såklart det hjälper att prata med folk, det behövs så lite för att glädja en medmänniska!

En äldre man med rullator var på affärn idag och jag hämtade en burk åt honom, han blev så glad! =)

Ögat är mer blågult idag men känns inte av så mycket!

Ha en fin fredag!

Kramar

2009-12-10 @ 22:34:43
URL: http://www.metrobloggen.se/paltbarn
Postat av: Ingegerd

Åh, jag blir riktigt rörd, man har nog lite för lite tid för andra människor, tänk vad glad man kan göra någon genom att bara ta sig tid att prata en stund!



Kram

2009-12-10 @ 22:52:14
URL: http://hovsing.bloggagratis.se
Postat av: Cia

2009-12-10 @ 23:14:12
URL: http://www.fummelmajasblogg.sek
Postat av: Cia

Tryckte på fel tangent..hi,hi..

Vilken fin berättelse..Jag älskar att försöka ta mig tid med människor och förstår hur glad Gunnar måste ha blivit av att bli sedd och ha någon att prata med..tyvärr är det inte alltid så..Vi måste träffas snart igen!! Kram

2009-12-10 @ 23:17:20
URL: http://www.fummelmajasblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0