systerystersdagbok

Jahapp, nu kan jag bara meddela att min Iphone funkar igen.

Och nu svär jag på att jag verkligen testade allt ,för att få igång den.

Jag tryckte, bankade,testade att ladda den, tog ut simkortet,
testade att ladda den igen.

Ingenting funkade.
Jag var nära att kasta mobilhelvetet.

Då kommer "J" hem, och stoppar i laddaren i mobilen och "harkel"
VOILA, DÅ funkade den...

Sen att jag inte hade sett att laddaren var ordentligt istoppad i vägguttaget,
DET var ju faktiskt inte mitt fel...

Och nu pratar vi aldrig mer om det här!

Annars då
Går bilen bra, osv?

Nu tror jag att det gått troll i allting här hemma.

För ett halvår sen så dog batteriet i vår hemtelefon, och efter det
så har vi (typiskt oss) struntat i att sätta i nya, så den funkar inte längre.
(vi använde ju aldrig hemtelefonen...)
Men betalar för den, det gör vi...


Sen fick vi inbrott och allt utom en laptop försvann.
Och nu idag, lagom till att jag skulle gå ut i skogen med söta Helena,
så dog min Iphone.
Poff och den blev helt svart.

Eftersom jag är ensam hemma idag, så vill jag gärna ha en telefon så att jag kan
kontakta folk, eller bli nådd.
Tänk om någonting händer!

Panik!
Frustrerad.
Hur ska jag få igång den igen?
Jag har tryckt och tryckt och knackat på den!

"J" om du läser det här så kan inte du, snälla du, komma hem och fixa min telefon?

Please!

Det suger verkligen att behöva åka tåg till och från jobbet.
Jag blir jättestressad eftersom hundarna inte får följa med såna dagar, och jag vill
inte lämna dom ensamma så länge.

Nu på vintern så är ju dessutom tågen alltid lite försenade.

Igår när jag skulle åka hem, så älgade jag upp mot spärrarna, för att hinna med tåget.
Då ser jag på tavlan att tåget givetjävlarsvis är försenat.

Hela 7 MINUTER!
7 minuter är en hel evighet för oss stockholmare, som ni kanske vet;)

Då såg jag en spärr man.
Observera att jag kör med särskrivning här, annars blir ordet lätt snuskigt.

Jag frågade honom om det stämde att tåget BARA var 7 minuter försenat, eller
om jag kanske skulle ta bussen istället.
Man har ju varit med om att förseningar förlängs och förlängs...

Men ,Jorå, det stämde.

Nu efteråt så skäms man lite över att man kan bli så stressad av några minuter,
Det är inte klokt egentligen, ( dessutom så är jag inte, vanligtvis, en så stressad person,
men tåg gör mig otroligt stressad..jag vill bara hem...snabbt...är så van vid att köra bil)
Ni som bor på landet får väl vänta i timmar på nästa buss, om ni missar den?

Idag fick jag i allafall nog , och satte mig och väntade på "J" på jobbet, så jag skulle få åka bil hem.

Packade väskan, och satt och väntade och väntade...
Han var på gång sa han i telefonen, kommer snart (tidsoptimist)


Väskan låg packad och klar i 2 timmar...
(visst har jag en väldigt feminin väska? Volanger och allt;)

2 timmar fick jag vänta...

2 TIMMAR!!
GAAAH! (visserligen satt jag och jobbade under tiden, men ändå...)

Hade jag tagit tåget, så hade jag varit hemma 1,5 timme tidigare..
Och idag var tydligen alla tågen i tid.
Självklart!

I morgon ska jag vara ledig.
Slippa åka tåg och kånka varor.

Tanken känns helt underbar!

För tillfället har vi bara EN bil i familjen.
Och den lägger "J" beslag på varje dag för att kunna ta sig runt till alla
jobb som vi har i firman

Fullt förståeligt.
Annars skulle firman gå omkull.

MEN det innebär att jag står utan bil.

Så idag har jag först varit ute och GÅTT med hundarna i kylan.
Och nu sitter jag och laddar för att GÅ upp till tåget, för att kunna ta mig till
kontoret.
(jag hatar att åka kollektivt, det är en riktig bakteriehärd, dessutom så är det KALLT
att stå och vänta på tåget)

Sen ska jag GÅ till ICA och handla ,och släpa hem kassar HELA vägen hem.
Tungt och joppigt!

Därefter ska jag väl ut och GÅ med hundarna IGEN, i kylan.

Jag gillar att prommenixa i vanliga fall, men idag känns det tungt.
Det blir för mycket av det goa.

STEG JAG UPP UR SÄNGEN FÖR DET HÄÄÄR?

Men hörrni!
Solen skiner i allafall!

-17 grader var det när jag vaknade i morse.
Lika kallt som i en frysbox...nästan.

Det var så kallt så att båda hundarna krampade i benen när vi var ute.



Visserligen gillar jag vintern, tycker om när det riktigt biter i kinderna,
men det här är ju extremt.

Skönare att vara inne
grädda lite våfflor och tända brasor, i kaminen och vedspisen.



Önskar jag kunde sitta här och njuta hela dagen,
men inte...

"J" vill ha med mig till Bauhaus.

So, off we go..

Jag ser att det fortfarande kommer in några stycken och läser, och får lite
dåligt samvete för att jag inte har skrivit något på så länge.

95 underbara kommentarer.
Helt otroligt.jag blir alldeles tårögd över era fina kommentarer.
NI är otroliga ,och jag har faktiskt saknat er!

Jag har velat skriva många gånger, men faktiskt inte kunnat.
(har inte haft tillgång till dator)

Veckan innan jul hade vi inbrott i vårt hus, på natten när vi sov.
Fruktansvärd upplevelse att vakna på morgonen och se att altandörren blivit uppborrad,
saker låg överallt ,och laptops, kamera,plånböcker(med allt vad det innebär, såsom kort,leg och kontanter)
väskor,julklappar mm, blivit stulet

Det konstigaste av allt var att INGEN i familjen, varken vi eller hundarna(alla ligger på övervåningen)
hade vaknat.

Kanske lika bra att vi sov....

Poliserna kom hem till oss snabbt, och gjorde sk. spårsäkring.
Tog fingeravtryck mm.

4 dagar innan julafton fick vi våra nya kort, och kunde idiothandla nya julklappar.
Julen i år ,hos oss, kom lite av sig ,måste jag erkänna.
Men vi firade jul, och vi hade det bra.
Har bestämt mig för att den här händelsen inte ska få ta över mitt liv....men tack vare den så har jag inte haft någon dator...

Annars så rullar livet på i 180, ibland snabbare än så..

Jag och "J" jobbar som vanligt tillsammans inom familjeföretaget.
Jag, Bella och Alice går våra dagliga prommisar.
Allt är som vanligt, med andra ord;)

Med det här inlägget, så hoppas jag att jag kan börja blogga igen.
Lite då och då.
Inte lika ofta som tidigare,(vi har fortfarande bara en laptop, att dela på, hela familjen)
Bloggen är ju faktiskt ett sätt att hålla kontakten med alla, såsom vänner släkt och bloggisar, dessutom
så är den en slags dagbok..

Nu är frågan
FINNS NI KVAR?
Och hur mår ni?


(jag har fortfarande inte skaffat en ny kamera, så ni får nöja er med en suddig
webcam bild, men då syns ju inte rynkorna i alla fall;)

Jag lyckas inte få tillbaka blogglusten.

Jag har verkligen försökt ända sen min lilla bloggpaus i somras,
men det går inte.

Det är inte roligt varken för er att läsa , eller för mig att skriva längre.
Det händer ju i princip samma sak varje dag.
Och allting har jag ju redan bloggat om, känns det som.

Ibland händer det komiska saker (eller ganska ofta) men inte ens såna saker
kan jag få ner till något roligt eller ens läsvärt längre.
Det känns bara krystat.

Nu har jag bloggat i 2 1/2 år, och det känns som om det räcker. (På riktigt!)
Jag vill ha tiden till annat.
Lite synd, med tanke på att det har tillkommit ett helt gäng med nya läsare/bloggare

Men så får det bli!
Som jag alltid har sagt, så ska det vara KUL att blogga, och om man inte känner
så, så ska man lägga av.

Och då får det bli så.
Jag måste ju lyssna på mig själv;)
(men självklart hälsar jag på hos er ibland, tro inget annat, ni är ju mina bloggisar;)

Tack för den här tiden!



Love you all!

Vad gör man en sån här tråkig mulen dag, när Alice måste vila tassen
efter gårdagens prommis, och "J" är upptagen med sitt, och man definitivt
inte vill vara hemma och städa...som vanligt.

Jo man tar med sig Bella ut i skogen i 2 1/2 timme ,för lite sök.

Jag skäms nästan, för det är DÖ länge sen jag gjorde nåt sånt med henne.
Och hon blir ju så glad.
Svansen går som en trumpinne på henne, och ögonen lyser av glädje.


Där sitter hon uppbunden vid ett träd, medan jag lägger ett spår och gömmer
en leksak.


Kom igen då, gör mig klar, Nu vill jag söka...

Hon hittade den vid alla försöken, trots att det var så länge sen.
Ränderna går aldrig ur..

Sen gick vi vidare, och då "tappade"jag leksaken.
Då fick hon springa tillbaka och leta.

Vilken glädje, vilken arbetslust, det finns i henne.
Mycket av min tid på sistone har jag lagt på Alice (mopsen)sjukdom.
Bella har fått anpassa sig efter det.
Jag får skärpa mig.



Sen fick hon bada i det iskalla vattnet.
Lycka!

Vilken härlig dag det blev.
Och ni fick läsa ett riktigt hund inlägg!

Vad har ni gjort idag?

Skogspromenaden med sötaste Helena och alla hundarna är avklarad.
Den obligatoriska fredagsbiffen är uppäten.

Barnen har stuckit iväg på sitt.

Och jag har slängt på mig mina myskläder.
Långkoftan , håliga mysbyxor och sköna tofflor.



Men jag har fortfarande på mig mitt blingbling....



Man vill ju vara ett snyggo....

Jag har frågat det förr,och jag frågar det igen.

Hur orkar ni, som jobbar heltid?

Jag är helt slut, och det bara efter en vecka.

Nu ska man inte klaga på att man har mycket jobb, när man är egenföretagare.
Och det är inte det jag gör heller.
Jag fattar bara inte hur folk orkar jobba heltid JÄMNT!

Det är ju urtråkigt.

Bloggen hamnar efter tack vare det..
Och hemmet också.

Dessutom så har jag haft fullt sjå med Alice tass.
Jag har lindat den där lilla tassen 158 ggr om dagen, typ.
Ingenting blev ju lättare när Bella lärde sig att hjälpa Alice av med lindan..

Men nu är det över.
Vi har precis varit på Bagarmossen och tagit bort stygnen.
Och det har läkt SÅ fint.

Det värsta är att hon förmodligen kommer att drabbas av det här igen, tyvärr.
Men då vet vi vad det är och slipper förhoppningsvis operation.
Och det BEHÖVER ju inte bli så, att hon får tillbaka det..
(envisa stafylokocker, som är svåra att bli av med, som gör så att hon får en svulst på tassen)

Men nu lever vi i nuet.
Det är roligare så.....