Första barnet får luft under vingarna...
Nu är det alltså på riktigt.
Som mamma så VILL man ju att barnen ska växa upp till självständiga individer,
OCH vilja klara sig själv.
VÅGA ta steget ut i livet.
Då har man på något sätt lyckats.
Jag är SÅ glad för hans skull, han är så lycklig.
Men ändå så tårades mina ögon...
I morgon går flyttlasset.
Känner med dig gumman, men som sagt ett kvitto på att du/ni lyckats! Kram o voff
Det ÄR jobbigt att klippa navelsträngen, själv har jag varit med om det tre gånger. Men...det är ju tidens gång, tanken på att de ALLTID ska bo hemma är inte så lockande;)
Kram♥
Svar till Marie: Nej usch,det vill man verkligen inte(ha barnen boende hos sig hela livet)hemska tanke.
Sonen är 22 år nu, så det är dax för honom att flytta.Här i stockholm är det SVÅRT att få tag på lägenheter, det är rätt vanligt att de bor kvar hemma tills de fyller 24-25, vilket måste kännas hemskt för de barnen.
Nu har vi tur som känner den här fastighetsägaren..
Förstår precis hur du känner det. Man vill de ska bli självständiga och finna sin väg. Men så är det det där med navelsträngen...
Kram
Precis så diskuterade jag också. Jag var otroligt stolt när mina gökungar ramlade ur boet - och så här i efterhand står stadigt i den skånska myllan (även om den är uppblandad med lite magrare ångermanländsk jord) :-)
Grattis till sonen och grattis till er som lyckades :-)
Jag har ju fuskat litet tänker jag, äldsta sonen pluggar ju och kommer hem med x antals veckors mellanrum, på så vis kan jag låtsas att navelsträngen inte är kapad.
Sorg och glädje går ibland hand i hand!
Han kommer säkert att dyka upp där hemma... typ när maten är slut eller tvätten smutsig. ;)
Svar: Om man gör en rätt blandning med ättiksprit ska det inte "lukta", det krävs jättelite ättika för att man ska få bort oönskad lukt ... men man måste upprepa "städandet" tyvärr :-/ vilket i sig kan få vem som helst att hata vilket städmedel som helst ;-D
Förstår dig....:(
Han kommer nog hem för att få tvätten tvättad, matlådorna fyllda, bjuder hem dig när det är dags att städa.............
Kram Kina
Kan förstå att det känns vemodigt.
Jag gruvar mig tills den dagen kommer.
Men jag hoppas att det är flera,flera år kvar.
Åtminstone flera :)
Kram!
Kan jag tänka mig att den dagen är tuff. Inse att barnen visar att de klarar sig själv och flyger ur boet ;)
Ha en fin helg!
Visst känns det när första barnet flyttar,men samtidigt blir det rätt skönt också. Desto roligare när dom kommer hem, för det gör dom ofta och rycker i kylskåpsdörren,haha...
Vi hade ett riktigt äventyr med tjuren Peppe och jag,efteråt kan man tycka att det var ganska spännande,hmm...
Kramen på dig!
Usch vad jobbigt =(
Min pojke är 12 år, och helst får han bo hemma tills han blir 43 ;)
Visst är känslorna både blandade och småstormiga.
Ja nu, helt enbo, försöker bo in mig. Försöker fatta och tänka om.
Jag trivs, det är skönt och efterlängtat men ack så konstigt.
Lycka till med flyttstöket :)
Kraaam
Var så inne i att jag skulle kommentera vidare så jag glömde ju skriva så skönt att det var positiva besked!
Så, luft under vingarna för sonen, ja navelsträngen måste klippas men jag förstår dig trots barnlösheten, men jag har gråtit floder när jag har skickat i väg någon häst i träning lång hemifrån!
.......till nästa
Det känns lite vemodigt. Fast jag har min utflyttade och barnbarnet på vinkavstånd. Passar bra ;)
Tyckte det gick rätt bra ändå, värre blir det väl när Lisette också ska flytta och man blir helt själv.
Kram
DET förstår jag! Verkligen!
Kram på dej, mamsen!
Och grattis till att du lyckats få din förstfödda så självständig att han nu lämnar boet och plötsligt blir vuxen på en gång...
Du har lyckats, han har blivit den självständiga individ som du önskat men ändå blir det tomt, förstår dig precis. Mina två äldsta har ju båda flyttat, tur att jag har sladdisen Benjamin som ju bara är tre ;-) NÅGRA år kvar i varje fall...
Kram
Både roligt och jobbigt att han är på väg då...
Fast han kommer ju hem när mamsen bjuder på mat
:-)
Ja dom är ju ändå ens barn liksom.
Lycka till sonen !
Tazz och Kram
haha mamma säger att min lillebror aldrig får flytta hemifrån, han ska bo där och vara ungkarl hela livet ;)
Måste vara en tuff bit när barnen flyttar hemifrån :(
Men det är väl livets gång antar jag!
Kramen vännen♥
Det är ett stort kliv både för mamma och son. Kul att han fått tag i en lägenhet..
Kramisar
så är det, man både vill och inte vill
kramar
