FAN!
hade dött.
En i en bilolycka, han lämnade fru och 2 barn efter sig,
och den andra var en tjej som jag träffat med hundarna i skogen, hon dog tydligen i cancer.
För nån vecka sen fick jag höra att en väns bror omkommit
efter att ha åkt vasaloppet.
Alla var runt 40-50 år.
Är inte det orättvist?
Man blir varse om att livet är allt för kort, och att det kan ta
slut när som helst.
Jag blir så ledsen när jag hör sånt.
När jag blir ledsen, så blir jag trött.
Trött och lessen känner jag mig nu.
Det är inte lätt att leva, men det är det enda man vill.
Ingen vill bli gammal, men alla strävar vi efter att få bli det.
Varför kan inte alla få den möjligheten?
FAN!
Ja, det är tråkigt när sånt händer. Det gäller att ta vara på livet. Dagarna som går är ju just livet. Hälsa familjen och skicka gärna länken till mattesidan till Sarah hon kanske kan behöva den någon gång. Hälsa familjen. kram Lillemor
Att livet inte är evigt är en sorg tycker jag och ännu värre är det när unga människor får gå för tidigt. Så ska det inte vara.
Usch fy vad hemskt! Kram till dig!
Jag är glad att jag jobbar med gamla, hade nog inte pallat att jobba med unga som dör. När en gammal person dör så är det saknad man har men inte sorg direkt, de har ju fått leva sitt liv. :(
Ja, usch vad tråkigt och orättvist det är när människor dör i förtid. Sorgligt är det.:(
Ja man får sig en tankeställare när man hör sådant, man vet inte vad livet har framför sig. Det gäller att njuta av livet varje dag.
Tyvärr så känns det som detta blir vanligare och vanligare....att vi dör för tidigt :(
Hoppas allt är bra med dig...är det moppsar du har?
Är själv så sugen på en hund men det är inte det lättaste när man jobbar heltid tyvärr :(
Kramen
Nu har jag läst lite nogare hos dig och sett vilka olika raser på hundar du har ;)
Kram igen
Nog är det tufft alltid, för de som blir kvar. Man räknar sällan med att ens partner försvinner när man är mitt i livet.
Å andra sidan kanske man skulle ha det i åtanke litet mer, så man uppskattade det man har....
Usch och fan! Livet ska man inte ta för givet...Fick höra att en bekant hade fått en allvarlig hjärntumör idag...Hon har barn varav den ena bara är sex år. Hon har max ett år kvar att leva. Hur hanterar man sånt?? tanken är outhärdlig.
För övrigt hoppas jag du haft en fin dag.
Ska du inte hälsa på din syster snart?? Så ses vi hemma hos Ingegerd? Visst planerar jag bra?:-)
Kramar!!
sv: Äsch, jag trodde ju ingen skulle klara det och så går nån och tar det på första gissningen. ;)
Ja, det är så orättvist och varje dag skänker vi en tanke till den man som Jaja fick sin nya lever från. Han var i vår ålder, (Jajs och min) en man i 50 årsåldern!
Jag är övertygad om att han var en älskad man/sambo/vän/morfar/farfar och en mycket ödmjuk man som redan då han levde bestämde sej för att donera sina organ!
Livet är så kort och vi bör att ta vara på alla ögonblick. Njuta av livet och visa kärlek till familj och vänner.
Kraaaaaaaaaaaaaaam
Så svårt det måste vara att mista någon som man håller av.
HUA SÅDANT HÄR ÄR ALDRIG KUL & FOLK DÖR ALLDELES FÖR UNGA NU FÖR TIDEN. MAN KÄNNER JU SJÄLV I KROPPEN ATT MAN ÄR JU INTE PUR UNG LÄNGRE. NÄE MITT MOTTO LEV HÄR & NU & NJUT! ALLT KAN VARA BORTA IMORGON. KRAMAR
Usch, man blir så låg av sådana besked.
Just trött som du säger!
Stackare, stackars alla anhöriga.
Kraaaaaaaam
Så sorgligt och tragiskt när livet blir allt för kort, livet är så oförutsägbart på gott och ont... Och så blir jag lite ledsen på mig själv, att hänga upp sig över småsaker när man har så mycket att njuta av och glädja sig åt!!!
Hoppas att du har en lugn & fin kväll, kramar (och tack för din snälla kommentar tidigare ikväll som gjorde mig glad)!
Det är hemskt när sånt händer, man vet aldrig vad som ska hända och borde ta bättre vara på det enda liv man har. Ibland kan jag få sån ångest när barn och barnbarn är ute och far,att nånting ska hända. Men man kan ju inte gå omkring och vara rädd jämt heller,
Att leva här och nu kan nog aldrig upprepas för ofta.
SV,ja förkylningen håller på att släppa sitt grepp,
Kram vännen!
Ja, livet är inte rättvist! När någon dör är det liksom alltid för tidigt och fel person som går bort. Man vill ha de nära, snälla och goda människorna kvar.
Det är hemskt. Hade en god vän som gick bort nu för tre veckor sedan, 25 år hela livet framför sig. Men bara acceptera, det är sådant som händer alla tills slut.
Ja, man evt ingenting om morrondagen...när..man dör...ellelr HUR länge man får leva..OCH tur är väl det!!!
MEN man påminns..ochtänker efter..när någon, några i ens närhet/omgivning..."går bort"...
Det gäller för oss att "FÅNGA DAGEN"!!! Lev idag, i mooron vet vi inte om vi finns kvar....
Kramen min vän!!!!
Ja, man borde kanske tänka på det ibland, speciellt alla med åldersnoja, att det är ju gamla vi alla strävar efter att få bli trots allt.
När någon ung går bort kan man inte tycka annat än att det är orättvist och fruktansvärt sorgligt, förstår att det påverkar dig starkt att tre på kort tid i din närhet har gjort det.
Kram
Ja det är hemskt.. Ibland undrar man varför vissa dör så unga medans en del ligger på långvården som paket. Livet är orättvist ibland. M är hemma!!! :D
Han tycker det är ganska skönt att komma hem. Haft otur med väder, äcklig mat och kryp..Nattlivet har oxå varit lugnt.. Rädd för alla hallickar som ville sälja sex till dem så de höll sig på sitt rum.. Ordspråket borta bra men hemma bäst håller än..De har självklart haft roligt ihop! Nästa resa blir nog till ett mer civiliserat land. kram
Det är för sorgligt.
Man får sig en tankeställare men lever man annorlunda för det? Nä, man sliter under veckorna och sen har man helgen på sig att ladda batterierna sen kör man på igen....
kram
Fy,vad tragiskt.
Ja..livet är verkligen orättvist.
Och på jobbet finns det många 100 plusare som vill inget annat än att dö.
Orättvist,säger jag bara...orättvist!
Kram på dig!
Ja, livet kan vara så orättvist. :-/
Visst är det sorgligt och orättvist. Det gäller att passa på att leva och ta vara på den tid man har.
Det är jobbiga känslor och tankar att brottas med. Det gäller väl framförallt att leva när man lever. Fullt ut så gott det går.
Kram.
Och en tjej, vars blogg jag följt i närmre ett halvår, somnade stilla in igår eftermiddag. Hon bloggade fram tills i fredags, i helgen orkade hon inte skriva själv - utan det gjorde en väninna. För att hålla oss uppdaterade.
Jag har bävat varenda gång jag skulle gå in på henne sida, för att se hur det är med henne...och igårkväll när jag gick in - då var det över. Fast jag visste att det skulle sluta så, och fast jag inte känner henne EGENTLIGEN - så kändes det som ett slag i magen. All luft gick ur mej och jag blev uppriktigt ledsen. För hennes skull. För hennes små, små barns skull. För hennes man. Hennes föräldrar. Men ändå allra mest för henne själv. För att hon aldrig kommer att få fler kramar av sina små goa ungar!! Så sorgligt...
Ja det er trist at unge mennesker dør; men sånn er livet. Hva tror du vi tenker som begynner å bli gamle som mister foreldre, søsken og gode venner. Livet kan være hardt og derfor verd å leve dag for dag. Hils familjen.
Klem fra tante
mm, här är det begravning idag
Sv: jo, det är långa köer i landstinget
kramar
Att inget är för evigt blir ibland så påtagligt att man blir ledsen...och trött. Det är svåra saker att handskas med, men jag tror att det är bra att man reagerar riktigt fysiskt på det ibland, inte bara håller inne oro...
kramar
Tragiskt när så unga går bort :(
Jag blir ARG! det är så dumt, så orättvist.
Kan inte låta bli att tänka att det ligger så många gamla som VILL somna in o inte gör det o så händer sånt där med unga människor...
fan! men man kan ju omöjligt göra något åt det... det är därför det gör så ont.
Förstår verkligen att du känner dig ledsen o trött. kramar till dig!
Att ta tillvara på livet medan man har det är så oerhört viktigt - även om man inte orkar tänka så hela tiden....
Har försökt skriva en kommentar en stund nu men raderat den varje gång. Känns så svårt att skriva om döden. Känns som att allt jag skriver blir fel. Fel ordval. Livet är orättvist och grymt många gånger!!!
Kramar!
Jag förstår hur du menar...
Man blir så lessen och funderar mycket och blir trött...
Man ska va rädd om livet...
VA RÄDD OM DIG...
Kram Helene.
Ja, visst känns det orättvist!! Varför ska vissa ha sån otur..
Kramisar
Sånt är hemskt. Man blir varse om att "det kunde varit jag" och det är så skrämmande. Visst är det orättvist, det går inte att förstå.
Jag beklagar sorgen.
Jag måste få uppleva sann kärlek och kärlek från mina barn innan jag kan få dö. Jag är livrädd för o dö innan jag fått uppleva det! :O
